vandring på Isälvsleden
I slutet av juni steg vi upp tidigt tidigt för att ta bussen till Vindeln och sen taxi till Åmsele. Långt bort for vi bredvid älv och gröna sluttningar och jag slumrade pinsamt till i taxin.
Vi skulle vandra Isälvsleden som går mellan Åmsele och Vindeln, en led på ca 60 km.
Efter vandring över ängar, myrar, längs med tjärnar och över stora kalhyggen, kom vi fram till roddbåtarna. Där gjorde vi misstaget att äta lunch innan vi rodde fram och tillbaka och fram igen (eftersom en båt måste vara på vardera sida), eftersom bara uppför denna backe kom vi till en superfin rastplats med vindskydd och ved och dass.
Nåväl, detta är i alla fall kammen eller kamen som vår taxichaufför sa. Denna kam gick vi på i ca 2 km och den har alltså skapats av inlandsisen för några tusen år sedan.
Det stupade brant ner mot det vackra vattnet.
Ibland fanns där brända träd. De bränns med några års mellanrum, vilket är bra för insekter, har jag för mig.
Mycket roligt att gå där och när vi trodde att vi hade nått toppen kom det alltid ytterligare en uppförsbacke.
Vi hade dock ingen karta med oss, utan kunde enbart kika lite på telefonen, vilket ledde till att vi inte riktigt visste hur långt det var till stugan och flanerade utan mål och mening kändes det som.
Men! Tillslut! Öppnade sig skogen och en tjärn trädde fram och även ett vindskydd (på bild) och sen även en stuga (bakom mig).
Hallejuja så säg! Mina ben och fötter var trasiga och så trötta. Av med kängorna!
Denna gulliga lilla stuga gjorde gott! Även gratis att bo i.
Fy fan vad fint det var att ha släpat med sig två små öl och sitta och dricka dem och blicka ut över tjärnen. Och så åt vi pulversoppa med mackaroner och läste samt sov himla gott.
På morgonen såg det ut såhär.
Och såhär. Diskade, drog på oss kängorna och sa adjö till stugan.
Det första vi möttes av efter att ha klättrat upp för åsen var detta karga landskap.
Vi bestämde oss redan första dagen att vandra till Vindeln var alldeles för långt bort, vårt mål blev därför Hällnäs (med 1,5 mil kvar till Vindeln).
Resterande av vandringen såg ut ungefär som på bilden. Men även: sandig skog, kalhyggen, ängar och åkrar, tät björkskog med en pytteliten typ ravin, smala stigar som var bara cykelspår egentligen, landsväg över bro, upp på ytterligare en ås och ner fel väg vilket tog oss på en 2 kilometers-sprint/snabb gång längs med väg (och inte på stigen) till Hällnäs tågstation där vi missade tåget.
Då väntade vi i det lilla samhället som Hällnäs är på ett tåg som avgick om ca 4 timmar. Där käkade vi potatissallad från den lilla Ica-affären och fick låna toa som nog inte var avsedd för lån.
Klart slut på vandring!