monoton vinter
Lite solsken in i lägenheten då och då, kanske ger möjligheten att insupa lite D-vitamin utan att behöva gå ut.
Snöiga granar mot blå himmel och mjuk sol som vandrar över grenarna.
Där i december-januari kändes det ändå okej, på något sätt, att vara hemma mest hela tiden. Hemma kändes mysigt.
Nu har det flutit ihop till en monoton känsla som. Bara. Pågår
Dagarna ja.
Jag har läst ut fyra böcker hittills, 2021.
Om Ofissim av Malte Persson. Omläsning pga den roligaste, knäppaste boken.
Maikäfer, flieg! av Christine Nöstlinger. Min första bok på tyska! Tog dock drygt två månader att läsa ut. Tur typ ändå att jag pendlade till Ö-vik och tog mig tid att läsa då, annars vet jag inte.
Stål av Silvia Avallone. Jistanes, den här boken har jag dragit mig för att köpa flera gånger, kollat på omslaget, klämt på den. Nils-Anders köpte den tillslut secondhand och jag läste den men... jag blev så besviken!! Det var lite som att författaren skrev en på näsan. Lite för mycket upprepningar, på ett onödigt sätt. Och lite väl äcklig när det kommer till mäns blickar på tonåriga tjejer, även om det säkert kan vara så.
Die Verwandlung av Franz Kafka. Japp, min andra bok på tyska. Den diskuterade vi i tisdags, det var intressant!!
Nu är det Sansibar till på tisdag och ja, jag har inte läst så mycket.
Längdskidor har vi åkt en del!
Monotont javisst, men massa glitter. Kunna lägga ögonen på något vackert en stund, små sekvenser i den annars ganska dova dovheten.
I och med att vi båda måste prata ibland på våra lektioner har jag satt upp balkongbordet i sovrummet. Mysigt!
Skimrande, disiga moln en dag. Så upplyftande, ja!
Dagen efter en tacosmiddag och födelsedagsfirande med glitterdraperi för pepp i kubik.
En bild på mig i sol, för att bryta av alla träd och snötäcken. Avslutar inlägget nu!