här var det tyst och här kommer allt på en gång
Som det så lätt blir när jag haft sol- och träffa-släkt-och-vänner-semester i Luleå, jobbar sex dagar i veckan eller på grund av den tryckande värmen. Denna värme, som när solen är framme, är varm, svettig och het och, som när solen inte är framme, är varm, svettig och kvävande. Den jäkla kvavheten som ibland lägger sig som ett lock i form av en massa grå moln över en och som låter en jobba så svetten rinner ner i ögonen. Gång på gång.
Men plötsligt! En kväll, i söndags närmare bestämt, sänks temperaturen så mycket att jag undrar vad som försigår. Samtidigt som jag njuter av att inte blöta ner min jobbtröja.

Inte mer om det, för igår och idag är jag ledig. Hann spendera tid med Nils-Anders innan han började jobba vid tre och hann promenerar runt och se nya gator, nya parker, nya ställen. Kände mig så himla tillfreds när jag la mig ner för att vila i en liten park i Mitte. Runtomkring hängde folk och åt glass eller drack någon öl, spelade volleyboll, spelade pingis och barn lekte i lekparken. Sommardagar när de är som bäst. Eftermiddagssolen här i Berlin känns annorlunda än i Lule. Den känns mer njutig. Eller det kanske är människorna som är annorlunda, som lever på andra sätt, som njuter av dagens sista solstrålar på ett annat sätt. Eller så är det omgivningarna; parkerna, träden, hustaken med blommiga balkonger, Tv-tornet och Berliner Dom som klär så himla bra i det mjuka varma eftermiddagsljuset.

Jag vet inte riktigt. Det är som att något skaver. Känner så himla mycket för denna stad, som fungerar jättebra att upptäcka nytt varje dag i(DET. ÄR. SÅ. MYCKET. JAG. EJ. HAR. SETT. ÄN). Samtidigt saknar jag den gamla sköna tryggheten i Luleå och Sverige. För där vet jag(någorlunda) hur system och saker fungerar, allt är på svenska, allt är lite enklare. Men kommer sakna Berlin när vi beger oss hem till Norrbotten i december. Nåja, allt som är fult och allt som är fint finns ju kvar.

Att gå från uppdatering i livet och nuet till att vräka ur mig känslor om denna stad känns ju lite upp och ner. Men så får det vara ibland. Och nu ska jag ta mig ut i värmen och åka till en park och sola och läsa och lyssna på pod. Hej så länge!