massa bilder från dagen i Sintra
En dag begav vi oss till Sintra. Då tillsammans med Luca. Vi åkte tåg i fyrtiofem minuter och sen var vi där.
Möttes av denna lilla, pastelliga bar.
Så började vi vår promenad. Vi skulle upp till ett slott som låg på ett berg.
Promenaden ledde oss även genom själva Sintra. Där var det pasteller och tusen turister.
Köpte rostade kastanjer.
Tog oss upp på höjd. Sen började själva vandringen upp på berget. Stigen var snirklig(såklart, det är ju Lissabon) och stenig, men framförallt svettig! Men också vacker. I olika fina och lummiga miljöer pustade vi oss uppåt.
När vi var här hade vi liksom tagit oss upp för stigen och kommit fram till ingången av slottsparken(?). Alltså ungefär halvvägs. Efter det följde en stenbelagd väg.
Här är slottet!
Det var så jäkla varmt den dagen.
Fint var det! Färgrikt!
What's up?
Så åt vi medhavd och köpt lunch i solskenet och hoppades på att vi inte skulle bränna oss allt för mycket.
Så promenerade vi ner och tog bussen vidare mot nästa ställe.
Till Cabo da Roca. Europas västligaste plats.
Eller kanske världens ände.
Dimman rullade in.
Men plötsligt så glimtade havet! Åh!!
Vi klev ut på klipporna. Smög nära kanten och kikade försiktigt ner.
Ja, kolla vad njutigt och vackert det var.
Men kyligt. Tog på mig alla mina kläder, dessvärre bar jag kjol.
Efter lite kortspel och espresso inne i värmen, väntade vi på solnedgången.
Fotograferade dramatiska klippor och vågor.
Och en och annan bild på Nils-Anders.
Detta blev dessvärre det bästa av solnedgången, lite tråkigt då vi hade hoppats på bättre. Dock rätt så häftigt med moln och dimma som går ihop på detta sätt. Som att horisonten sitter för högt upp.
Fångad i en stormvind eller något sådant.
~lever på kanten~
Som någon ur ABBA.
<3
Så packade vi adjö och väntade på bussen tillbaka till Sintra.
Avslutade med kinesiskt på en icke-restaurang. Dvs vi var tvungna att knacka på och vänta i ett trapphus. Fullt av folk var det ändå och gott!